Tungt

Plötsligt slog det till!!!! =(

Har den mått riktigt bra den senaste tiden. Det funkar bra med Karl, allt flyter på.
Har kunnat prata om och med far utan att bli ledsen och det har känts skönt.

Men så plötsligt.....slår det till.

Var och handlade på ICA Maxi och precis när jag skall gå in så ser jag en man som sitter utanför som påminner mycket om min far i utseendet och då var det kört.
Tårarna tryckte bakom ögonen och klumpen i halsen växte.
Handlade det jag skulle ha men fullständigt utan glädje, ville bara därifrån.
Väl i bilen så började tårarna rinna och när jag äntligen kom hem så bröt jag ihop.
Blev så fruktansvärt ledsen vid tanken på att min far är sjuk och lider. Var inte tanken på att han kanske inte finns kvar som var den utlösande faktorn, utan att han lider och att jag saknar honom så väldigt mycket.
Har inte träffat min far sedan Karl kom. Även om vi pratas vid nästan varje dag så saknar jag honom otroligt mycket. Skall följa med upp nästa veckan när han skall på nästa röntgen och läkarbesök. Bävar för vad de skall säga, men jag känner att jag vill följa med den gången. Far skall inte behöva ta alla dåliga (de flesta har varit det hittills) besked själv. Avskyr verkligen cancer, det är en hemsk sjukdom!

När jag kommer hem så är Karl jätteglad, och pratar för fullt med mig. Tur att han och M finns. De är den ljuspunkt jag behöver i livet och de hjälper mig framåt, en dag i taget.
Idag är som sagt en tung dag. Skall gå och lägga mig snart och hoppas att morgondagen kommer kännas bättre.