På måndag skall han upp för läkarkontroll, röntgen och provtagning. Då får vi svar på om den här "kuren" med cellgifter har hjälpt. Är rädd för att den inte har gjort det då han verkar bli sämre och sämre. Usch vill inte tänka på vad det innebär... Det får räcka med två begravningar den här våren/försommaren.
För några månader sedan begravdes Susannes sambo Tomas. Han hade också lungcancer. Jag har inte berättat för far att Tomas gått bort. Far har nämligen träffat honom på lungkliniken på Huddinge och jag känner inte att det hjälper far med motivationen att han skall klara av det här. Som tur är så har han inte frågat om Tomas på ett tag.
För en månad sedan somnade Magnus farfar in. Han var dock 94 år och har inte varit så kry på senaste. Så det var skönt att han äntligen fick somna in.
Men det är alltid ledsamt när någon avlider.
I morgon flyger Magnus upp till Norrland för att kunna vara med på begravningen på måndag. Känns jättetråkigt att han skall vara borta i några dagar, men jag måste börja lära mig att klara mig själv. Jag skulle verkligen vilja följa med, men det blir alldelles för stor apparat att följa med. Bila upp är inget bra alternativ med Karl. Blir alldelles för många timmar i bilstolen. Flyga upp skulle kanske gå, men usch vad saker vi måste släpa med oss då. Måste dessutom hyra en bil för det är 15 mil kvar från flygplatsen. Suck, nä jag får stanna hemma.
Hoppas det är fint väder, så jag och Karl kan komma ut och promenera de dagarna. Blir ju inte att åka iväg, då jag inte får lyfta i och ur vagnen ur bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar