Full rulle

Idag har det varit full rulle.
I förmiddags åkte jag och Karl till ICA maxi och handlade lite. Han började nämligen få slut på blöjor och jag kommer inte hinna handla igen förrän tidigast på torsdag så det började bli lite akut. =)

Sen hem och ge lilleman lite lunch (själv tog jag en energidryck funkar bra när man har lite brådis) för att sen fixa klart tills tjejerna kom.

Blev fullt hus och väldigt trevligt. Det enda jobbiga när man är så många är att man inte hinner prata med alla och framför allt inte när man har en Karl på armen. =)

Cissi visade upp jättefina saker. Tror att det blev lite sålt för Cissi då jag tyckte att det verkade som om fler gillade sakerna.
Själv så köpte jag 6 st skålar. Idag har vi höganäs skålar, men de börjar bli väldigt kantstötta så jag tänker slänga en del så jag fyllde på med 6st nya. Blir nog jättefint.

Veckan som kommer nu är lite småkörig, åtminstonde första delen av den.
Imorgon skall pappas lägenhet besiktas 10:15. Sen blir det till att åka hem så fort som möjligt så jag kan sätta på Karl Emla plåster och ge honom lunch för sen klockan 13:15 skall han vaccineras. Sen om Karl är pigg så är det öppna förskolan klockan 14. Men den får vi se om han orkar med. Sist blev han lite matt och febrig av vaccineringen så vi får se.
Det var måndagen...

Tisdag så är det föräldraträff men där är i alla fall eftermiddagen ledig.

Onsdag så skall jag till kirurgen på morgonen (för att undersöka hemorojderna jag dras med sen förlossningen) och sen har jag tandläkartid på eftermiddagen. Tror dock att jag skall flytta på tandläkartiden. Mäktar inte med att åka tillbaka till Södertälje och mecka med Karl två gånger samma dag.
Skall försöka komma ihåg att ringa tandläkaren imorgon bitti och ändra tid.
Det finns också möjlighet att gå på kyrkans öppna förskola på onsdagen. Men jag känner på mig att vi står över den här gången.

Resten av veckan är oplanerad och så tänker jag fortsätta ha den.
Kan nog vara bra att bara få ta det lite lugnt och andas.

Har haft några riktigt bra dagar nu vad det gäller far men känner att det är bräckligt.
Läste på Millas blogg precis om när de var och sa hej då till sin son för sista gången om hur kall han var.
Kom då att tänka på att jag reagerade på att far var så varm fortfarande när vi sa hejdå. När jag klappade honom på kinden och huvudet så kändes han fortfarande så levande som om han bara sov.
Känns lite tungt just nu, saknar honom så mycket och önskar verkligen att man kunde spola tillbaka livet så jag kunde få krama honom en gång till och säga att jag älskar honom och berätta för honom vilken underbar far han var.
Han förstod alltid hur jag mådde, utan att fråga.
När jag kom hem från skolan och hade haft en tuff dag (blev retad ganska mycket för mitt utseende) så frågade bara far: Har du haft en jobbig dag? och när jag svarade ja så frågade han om jag ville hjälpa till att laga mat och det var verkligen det bästa jag visste. Att få sitta med far i köket och röra om i någon gryta var verkligen himlariket just då.
Allt trist jag upplevt i skolan bara försvann då och jag var verkligen lycklig.
Vet helt säkert att jag skulle ha blivit kock om inte far sagt ifrån. Pappa brukade aldrig lägga sig i våra val i livet, men där sa han nej. Han ville inte att jag skulle behöva slita sönder kroppen och jobba så obekväma tider. Så därför blev jag sekreterare istället. Ångrar inte det beslutet nu när man vet lite mer om yrkeslivet men matlagning är helt klart fortfarande en passion jag har och njuter av.
Enda skillnaden mellan far och mig vad det gäller köket är att jag även tycker det är kul att baka. Far kunde på sin höjd baka en sockerkaka om det krisade. Bakning var verkligen INTE nått han gillade. =)
Nä nu skall jag krypa ner i soffan och låta tårarna rinna klart för att sen sova bort den här kvällen och vakna gladare imorgon.